PL EN DE FR ES IT PT RU JA ZH NL UK TR KO CS SV AR VI FA ID HU RO NO FI

Viktor Emanuel III

Viktor Emanuel III
Knownlyx archive image
Regeringstid 1900–1946
Företrädare Umberto I
Efterträdare Umberto II
Regeringstid 1939–1943
Regeringstid 1936–1941
Gemål Elena av Montenegro
Barn Yolanda Margherita av Savojen
Mafalda av Savojen
Umberto II av Italien
Giovanna av Savojen
Maria av Savojen
Personnamn Vittorio Emanuele
Ätt Huset Savojen
Far Umberto I
Mor Margherita av Savojen
Född 11 november 1869
Kungariket Italien Neapel, Italien
Religion Katolskt kristen
Namnteckning Knownlyx archive image
Död 28 december 1947 (78 år)
Kungariket Egypten Alexandria, Egypten
Dödsorsak Lungvattusot

Knownlyx archive image

Knownlyx archive image

Viktor Emanuel III (italienska: Vittorio Emanuele III), född 11 november 1869 i Neapel, död 28 december 1947 i Alexandria, var kung av Italien.[1] Han var italiensk kung åren 1900–1946, kung av Albanien 1939–1943, samt kejsare av Etiopien 1936–1941. Han var son till Umberto I och Margherita av Savojen-Genua, samt gift med Elena Petrovitj av Montenegro. Han var far till Umberto II.

Vittorio Emanuel blev det enade Italiens tredje kung. Hans långa tid på tronen gör att han ibland uppfattas som Italiens sista kung. Emellertid abdikerade han i maj 1946 till förmån för sin son, Umberto II. Efter detta gick familjen i exil till Kairo där Viktor Emanuel III avled 1947.

Tidigt liv

Viktor Emanuel var Umberto I:s enda legitima son och därför tronarvige. Viktor Emanuel var ett sjukligt barn och hade svaga ben som krävde ortopediska stöd. Familjen höll honom bort från offentligheten och Viktor Emanuels barndom var ensam. Därför har honom beskrivits som blyg men trots detta fick han militärutbildning som krävdes av familjen.[2] Innan hans militärutbildning studerade han privat hemma. Viktor Emanuel var särskilt bra på språk, historia och geografi.[3]

Italiens kung

Den oberedda Viktor Emanuel blev kungen år 1900 då hans far mördades. Viktor Emanuel var själv då på en kryssning på Medelhavet med sin fru. Han var dock villig att bli en bra monark.[3]

Som representativ statschef med talmansfunktioner i det italienska parlamentet, gav han efter marschen mot Rom 1922 Benito Mussolini uppdraget att regera Italien. Det har spekulerats mycket kring hur pass starka bindningarna mellan kungen och Mussolini egentligen var. Klart var att kungen till en början stödde Mussolini på grund av att han ansågs vara den enda som kunde regera landet och kväsa den socialistiska opposition, vilken under åren efter första världskriget hade stort politiskt inflytande i norra Italien genom strejker och arbetarråd.

År 1938 skrev kungen under ett lagförslag som möjliggjorde bl.a. judarnas förföljelse i Italien.[4]

Efter Italiens inträde i andra världskriget och framförallt sedan motgångarna snabbt började komma för Italien blev bindningarna med Mussolini en politisk belastning för Vittorio Emanuele III, som avsatte Mussolini 1943 efter att de allierade landstigit på det italienska fastlandet och förklarade krig mot Tyskland. Det slutade med att tyskarna och Adolf Hitler kom till undsättning och bildade en norditaliensk fascistisk republik, Salòrepubliken. Där blev Mussolini (som först fängslats på kungens order men räddades av tyskarna i en spektakulär undsättningsoperation hösten 1943) tyskarnas marionettfigur.

Monarkis fall och sista år

Då Italien började förlora kriget, blev attityderna mot monarki allt mer negativa.[2] En orsak till detta var bl.a. att kungen flydde Rom år 1943.[5]

Efter kriget bestämde Vittorio Emanuel på de allierades rekommendation att utlysa en folkomröstning 1946 om hur Italien skulle styras i framtiden. Vid denna tid förekom stora oroligheter i framförallt norra Italien. De lokala partisanerna, som kämpat mot fascisterna under kriget, fortsatte att kämpa mot verkliga och inbillade fascister och vägrade att erkänna kungen som statschef på grund av det samröre han hade haft med fascisterna.

Folkomröstningen slutade med seger för republikanerna, som fick 54,3 procent av rösterna mot monarkisternas 45,7 procent. Folkomröstningsresultatet ledde till det att alla manliga medlemmar av kungafamiljen utvisades från Italien för eviga tider.[2]

Viktor Emanuel avled den 28 december 1947 i Alexandria då han fick lungvattusot. I början fanns hans gravplats i Sakt Katarinas katedral. År 2017 flyttades honom till Italien. Detta fick kritik på grund av Viktor Emanuels roll i fascistregimens legitimering.[2][4]

Familj och privatliv

Viktor Emanuel var gift sedan 24 oktober 1896 med prinsessan Elena av Montenegro (1872–1952). Baret fick fem barn:[3]

  1. Yolanda Margherita av Savojen (1901–1986) gift med greve di Bergolo
  2. Mafalda av Savojen (1902–1944) (död i koncentrationslägret Buchenwald), gift med Philipp av Hessen-Kassel
  3. Umberto II av Italien (1904–1983)
  4. Giovanna av Italien (1907–2000) gift med Boris III av Bulgarien
  5. Maria av Savojen (1914–2001) gift med prins Luigi av Bourbon-Parma

Viktor Emanuel var en ivrig numismatiker som samlade gamla mynt och skrev om dessa till numismatiska tidningar. Han har beskrivits som god man, älskande far och pliktmedveten byråkrat.[6]

På grund av sin sjukliga barndom var Viktor Emanuel bara 153 cm lång. På grund av detta fick han smeknamnet Sciaboletta, "lilla svärdet". Drottningen Elena, som själv var 180 cm lång, brukade kalla honom för på franska mon petit roi "min lilla kung".[2][4][7]

Antavla

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
16. Carlo Emanuel av Savojen-Carignano
(även 22. & 24.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Kung Karl Albert av Sardinien
(även 12.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
17. Maria Kristina av Sachsen
(även 23 & 25.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kung Viktor Emanuel II av Italien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
18. Storhertig Ferdinand III av Toscana
(även 26.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Maria Teresia av Toscana
(även 13.)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
19. Lovisa av Sicilien och Neapel
(även 27.)
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Kung Umberto I av Italien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
20. Kejsar Leopold II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Ärkehertig Rainer av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
21. Maria Ludovika av Spanien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Maria Adelheid av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
22. Samma som 16. & 24.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Elisabeth av Savojen-Carignano
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
23. Samma som 17. & 25.
 
 
 
1. Kung Viktor Emanuel III av Italien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
24. Samma som 16. & 22.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Samma som 8.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
25. Samma som 17. & 23.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Ferdinand, hertig av Genua
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
26. Samma som 18.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Samma som 9.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
27. Samma som 19.
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Margherita av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
28. Prins Maximilian av Sachsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Kung Johan I av Sachsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
29. Carolina av Parma
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Elisabeth av Sachsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30. Kung Maximilian I Josef av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Amalia Augusta av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
31. Karolina av Baden
 
 
 


Utmärkelser

Italienska

Källa:[9][10]

Albaniska under Italiens styre

Källa:[11]

Utländska

Galleri

Referenser

Noter

  1. ^ ”Victor Emmanuel III” (på engelska). Encyclopædia Britannica. 2026. https://www.britannica.com/biography/Victor-Emmanuel-III. Läst 2 februari 2026. 
  2. ^ [a b c d e] ”King Victor Emmanuel III of Italy” (på engelska). The National WWII Museum. 14 juli 2021. https://www.nationalww2museum.org/war/articles/king-victor-emmanuel-iii-italy. Läst 2 februari 2026. 
  3. ^ [a b c] ”King Vittorio Emanuele III of Italy” (på engelska). Unofficial Royalty. 5 april 2016. https://www.unofficialroyalty.com/king-vittorio-emanuele-iii-of-italy/. Läst 2 februari 2026. 
  4. ^ [a b c] ”Italian king's reburial reopens old wounds” (på engelska). BBC. 19 december 2017. https://www.bbc.com/news/world-europe-42400766. Läst 2 februari 2026. 
  5. ^ ”Victor Emmanuel III, King of Italy” (på engelska). British Museum. Arkiverad från originalet den 26 februari 2024. http://web.archive.org/web/20240226053310/https://www.britishmuseum.org/collection/term/biog116998. Läst 2 februari 2026. 
  6. ^ ”ITALY: The Little King” (på engelska). TIME. 5 januari 1948. https://time.com/archive/6784942/italy-the-little-king/. 
  7. ^ Willan, Philip (22 augusti 2024). ”Ignore fascist links and beatify Queen of Italy, say admirers” (på engelska). www.thetimes.com. https://www.thetimes.com/world/europe/article/ignore-fascist-links-and-beatify-queen-of-italy-say-admirers-8tvwz7zg2. Läst 2 februari 2026. 
  8. ^ ”Italy, Kingdom. An Order Of The Roman Eagle, Iii Class Commander, Civi” (på engelska). eMedals. https://www.emedals.com/products/italy-kingdom-an-order-of-the-roman-eagle-iii-class-commander-civil-division-c1942-eu22812. Läst 2 februari 2026. 
  9. ^ [a b c] (på italienska) Almanach de Gotha. Justus Perthes. 1922. sid. 50–51. http://archive.org/details/almanachdegotha1922goth. Läst 2 februari 2026 
  10. ^ Stieler, Adolf & Vogel, C. (1907) (på tyska). Stielers Hand-Atlas : 100 Karten in Kupferstich mit 162 Nebenkarten. J. Perthes. https://dx.doi.org/10.5962/bhl.title.61653 
  11. ^ Lapena, Ivo (1961). ”La Rinuncia in Diritto Internazionale. By Alessandro Tommasi Di Vignano. (Padua: Cedam-Casa Editrice Dott. Antonio Milani. 1960.180 pp.)” (på engelska). International and Comparative Law Quarterly 10 (4): sid. 937–937. ISSN 0020-5893. 
  12. ^ ”A Szent István Rend tagjai” (på ungerska). tornai.com. Arkiverad från originalet den 22 december 2010. https://web.archive.org/web/20101222022855/http://tornai.com/rendtagok.htm. Läst 2 februari 2026. 
  13. ^ ”Орден “Св. Св. Равноапостоли Кирил и Методий”” (på bulgariska). Н.В. Цар Симеон II. https://www.kingsimeon.bg/simvoli-i-ordeni/velikiyat-magistar-na-balgarskite-ord/orden-sv-sv-ravnoapostoli-kiril-i-met/. Läst 2 februari 2026. 
  14. ^ Krizman, Bodan (1980) (på kroatiska). Pavelić između Hitlera i Mussolinija. Globus. sid. 300–305 
  15. ^ ”Kolana Řádu Bílého lva aneb hlavy států v řetězech” (på tjeckiska). vyznamenani.net. https://www.vyznamenani.net/?p=1053. Läst 2 februari 2026. 
  16. ^ Pedersen, Jørgen (2009) (på danska). Riddere af Elefantordenen, 1559–2009. Syddansk Universitetsforlag. sid. 466. ISBN 978-87-7674-434-2 
  17. ^ ”Teenetemärkide kavalerid” (på estniska). Vabariigi Presidendi Kantselei. 2026. https://president.ee/et/teenetemargid/teenetemarkide-kavalerid. Läst 2 februari 2026. 
  18. ^ ”Suomen Valkoisen Ruusun ritarikunnan suurristin ketjuineen saajat” (på finska). Ritarikunnat. 9 oktober 2020. https://ritarikunnat.fi/ritarikunnat/palkitut/suomen-valkoisen-ruusun-ritarikunnan-suurristin-ketjuineen-ulkomaalaiset-saajat/. Läst 2 februari 2026. 
  19. ^ ”Königlicher Haus-orden von Hohenzollern” (på tyska). Königlich Preussische Ordensliste (supp. 1890–1891). 1886. sid. 108. https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015049878823&view=1up&seq=114&skin=2021 
  20. ^ [a b] ”Großherzogliche Orden” (på tyska). Hof- und Staats-Handbuch des Großherzogtum Baden. 1896. sid. 63 & 77. https://digital.blb-karlsruhe.de/blbihd/periodical/pageview/1878737 
  21. ^ ”Königliche Orden” (på tyska). Hof- und Staats-Handbuch des Königreich Bayern. 1906. sid. 7 
  22. ^ ”Großherzogliche Hausorden” (på tyska). Staatshandbuch für das Großherzogtum Sachsen / Sachsen-Weimar-Eisenach. 1900. sid. 16. https://web.archive.org/web/20200906150133/https://zs.thulb.uni-jena.de/rsc/viewer/jportal_derivate_00185861/Staatshandbuch_Film_Nr_16_0245.tif 
  23. ^ ”Königlich Orden”. Staatshandbuch für den Königreich Sachsen: 1901. Heinrich. 1901. sid. 4. https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015030492006&view=1up&seq=44&skin=2021 
  24. ^ ”Königliche Orden”. Hof- und Staats-Handbuch des Königreich Württemberg. 1907. sid. 28. https://archive.org/details/bub_gb_Pc5CAAAAYAAJ/page/n63 
  25. ^ ”明治時代の勲章外交儀礼” (på japanska). 明治聖徳記念学会紀要. 2017. sid. 149. http://meijiseitoku.org/pdf/f54-5.pdf. Läst 30 januari 2026. 
  26. ^ Ducmane, Kristīne (1993) (på lettiska). Apbalvojumi Latvijas Republikā 1918–1940. Latvijas vēstures muzejs. sid. 12. ISBN 5-89960-040-3 
  27. ^ ”Partie officielle” (på franska). Journal de Monaco. 30 december 1890. https://journaldemonaco.gouv.mc/var/jdm/storage/original/application/7c1e359e6a73d7d82a61dfbaad8e51bb.pdf. Läst 2 februari 2026. 
  28. ^ ”Court Circular” (på engelska). The Times: sid. 7. 23 maj 1902. 
  29. ^ ”Broń i Barwa, 1935, nr 7” (på polska). Stowarzyszenie Przyjaciół Muzeum Wojska. 19 april 2013. http://bibliotekacyfrowa.eu/dlibra/show-content/publication/34917/edition/30663. Läst 2 februari 2026. 
  30. ^ ”The Equestrian Order of San Marino” (på engelska). Consulate of San Marino to the UK. 2026. https://www.consolatosanmarino.uk/en/the-equestrian-order-of-san-marino/. Läst 2 februari 2026. 
  31. ^ ”พระราชทานเครื่องราชอิสริยาภรณ์ที่ประเทศยุโรป” (på thai). ratchakitcha.soc.go.th. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304213229/http://www.ratchakitcha.soc.go.th/DATA/PDF/2440/025/327.PDF. Läst 2 februari 2026. 
  32. ^ ”Caballeros de la insigne orden del toisón de oro” (på spanska). Guóa Oficial de España. 1930. sid. 217. http://hemerotecadigital.bne.es/issue.vm?id=0001067117&search=&lang=es 
  33. ^ ”Real y distinguida orden de Carlos III” (på spanska). Guóa Oficial de España. 1930. sid. 221. http://hemerotecadigital.bne.es/issue.vm?id=0001067117&search=&lang=es 
  34. ^ ”Decreto Número 373” (på spanska). Boletín Oficial del Estado. 4 oktober 1937. http://www.boe.es/datos/pdfs/BOE//1937/349/A03666-03667.pdf. Läst 2 februari 2026. 
  35. ^ Sveriges statskalender. P. A. Norstedt & söner. 1925. sid. 807. https://runeberg.org/statskal/1925/0813.html 
  36. ^ (på norska) Norges Statskalender. 1906. sid. 791–792. https://www.nb.no/items/9d34dc1df422a103f32471edeab39151?page=457&searchText=N%C3%A6rup%20Kinck 
  37. ^ (på engelska) Orders of Knighthood Awards and The Holy See – A historical, juridical and practical Compendium. Van Duren. 1983. sid. 33 
  38. ^ [a b] Shaw, William Arthur (1906) (på engelska). The knights of England; a complete record from the earliest time to the present day of the knights of all the orders of chivalry in England, Scotland, and Ireland, and of knights bachelors. Sherratt and Hughes. sid. 68 & 416. http://archive.org/details/cu31924092537418. Läst 2 februari 2026 

Externa länkar

Företrädare:
Umberto I
Kung av Italien
1900–1946
Efterträdare:
Umberto II