PL EN DE FR ES IT PT RU JA ZH NL UK TR KO CS SV AR VI FA ID HU RO NO FI

Storbritannien

För andra betydelser, se Storbritannien (olika betydelser).
Storbritannien
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland [a]
Knownlyx archive image Knownlyx archive image
Flagga Statsvapen
Valspråk: Inget[b]
Nationalsång: God Save the King
(Gud bevare kungen)
Knownlyx archive image
läge
Huvudstad
(även största stad) 		London
Officiellt språk Engelska
Demonym Britt
Statsskick Konstitutionell monarki
 -  Kung Charles III
 -  Premiärminister Keir Starmer
Nationalförsamling Parlamentet
 -  Överhus Överhuset
 -  Underhus Underhuset
Självständighet Unionsakterna[c] 
 -  Deklarerad 1 januari 1801 
 -  Erkänd 1 januari 1801 
Yta
 -  Totalt 243 610 km²[1] (76:e)
 -  Vatten (%) 0,69 %
Demografi
 -  2022 (juni) års uppskattning 67 596 281[3] (22:e)
 -  2011 års folkräkning 63 182 178[2] 
 -  Befolkningstäthet 277 inv./km² (51:a)
BNP (PPP) 2023 års beräkning
 -  Totalt ▲ 3,846 biljoner USD[4] (10:e)
 -  Per capita ▲ 56 471 USD[4] (29:e)
BNP (nominell) 2023 års beräkning
 -  Totalt ▼ 3,158 biljoner USD[4] (6:e)
 -  Per capita ▲ 46 371 USD[4] (22:e)
Ginikoefficient (2018) ▲ 33,5[5] 
HDI (2021) ▲ 0,929[6] (18:e)
Valuta brittiskt pund (£)[d] (GBP)
Tidszon WET (UTC+0)
 -  Sommartid WEST (UTC+1)
Topografi
 -  Högsta punkt Ben Nevis, 1 344 m ö.h.
 -  Största sjö Lough Neagh, 390 km²
 -  Längsta flod Severn, 354 km
Kör på Vänster
Nationaldag Ingen officiell[e]
Nationalitetsmärke GB
Landskod GB, GBR, 826
Toppdomän .uk
Landsnummer 44

Storbritannien, formellt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland med kortform Förenade kungariket[7][8] (engelska: United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland,[f] allmänt känt som United Kingdom, UK eller Britain, medan Great Britain är en benämning på England, Skottland och Wales[9]), är en suverän stat som består av öar belägna vid den nordvästra kusten av den europeiska kontinenten.

Landet omfattar ön Storbritannien, den nordöstra delen av ön Irland och många mindre öar. Nordirland är den enda delen av Storbritannien som delar en landgräns med en annan självständig stat, Republiken Irland. Bortsett från denna landgräns är Storbritannien omgiven av Atlanten, Nordsjön, Engelska kanalen och Irländska sjön och är alltså i princip en östat.

Storbritannien är en enhetsstat som styrs under en konstitutionell monarki och ett parlamentariskt system med regeringssäte i huvudstaden London. Det är ett land i sin egen rätt,[10][11] och består av fyra riksdelar (constituent countries): England, Nordirland, Skottland och Wales.[12] Det finns tre decentraliserade nationella förvaltningar som har olika befogenheter,[13][14] och de ligger i Belfast, Cardiff och Edinburgh (Nordirlands, Wales och Skottlands respektive huvudstäder). Det finns tre kronbesittningar (Crown Dependencies)[15] och fjorton utomeuropeiska territorier[16] i anslutning till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland utan att utgöra konstitutionella delar av det. Dessa är rester av brittiska imperiet, som på sin höjd 1922 omfattade nästan en fjärdedel av jordens landyta och var – jämte ryska imperiet, romarriket, Sovjetunionen och mongolväldet – ett av de största imperierna i historien. Brittiskt inflytande kan fortfarande observeras i språk, kultur och rättssystem i många av dess forna territorier.

Storbritannien är ett industriland och har världens sjunde största ekonomi efter nominell bruttonationalprodukt och har den sjunde största ekonomin efter köpkraftsparitet. Det var världens första industrialiserade land[17] och världens främsta stormakt under 1800-talet och tidigt 1900-tal.[18] Storbritannien är fortfarande att anse som en stormakt med ekonomiskt, kulturellt, militärt, vetenskapligt och politiskt inflytande.[19] Det är en erkänd kärnvapenmakt och dess militära utgifter är de femte eller sjätte största bland världens länder.[20] Storbritannien är medlem i Samväldet, G7, G20, OECD, Europarådet, Världshandelsorganisationen, Nato och Förenta nationerna (och permanent medlem av dess säkerhetsråd).

Etymologi och språkbruk

Etymologi och historiskt språkbruk

Statens officiella namns etymologi förklaras dels av hypoteserna om namnen på öarna (Stor)britannien och Irland, dels av historien bakom tilläggen Förenade kungariket, Stor‑ och Nord‑.

Britanniens etymologi och inlåningshistoria

De äldsta skrivna beläggen på ordstammen i Britannien är forngrekiska Πρετανικαὶ νῆσοι (Pretanikai nēsoi, Pretaniska öarna) och Βρεττανία (Brettania), samt latinska Britannia och Britannicae Insulae (Britanniska öarna).[21][g] De grekiska och latinska namnen är omformningar av ett obelagt inhemskt ord från ett brittiskt (keltiskt) språk.[21] Det inhemska ordet har rekonstruerats som *Pritanī/*Pritenī.[23][22] ”Tatuerade människor" är en föreslagen betydelse av Pritanī. [22]

Britannia var år 43–410 en romersk provins, som ungefär omfattade nuvarande England och Wales.[21] På medeltiden hade ingen politisk enhet på ön Storbritannien namnet ”Britannien” som sitt huvudsakliga namn; namnet Britannien fanns kvar som ett geografiskt och historiskt begrepp, och ett stundom använt begrepp för att anknyta det egna landet (England eller walesiska riken) till historien.[24][25][26][h] Namnet Britannien kom in i engelskan från latin[i] och franska. Anglosaxare som talade fornengelska invaderade ön under tidig medeltid och hade egna lånordsformer av Britannien.[28][j] Fransktalande normander invaderade på 1000‑talet ön, och engelskan övertog i stället[k] den fornfranska namnformen Bretaigne, som blev Britain på nyengelska;[31][32][l]

Särskiljning av (Stor)britannien och Bretagne

Det särskiljande namnet Storbritannien uppkom på medeltiden[m] som ett sätt att särskilja den större ön från ”Lilla Britannien” (Bretagne); Storbritannien var då inte ett namn på en stat.[34][n] Kelter med brittiskt språk hade utvandrat till Europas fastland efter anglosaxarnas invasion, och deras bosättningsområde, den nordvästliga halvön i dagens Frankrike, fick samma namn som deras ursprungliga hem Britannien, som har utvecklats till Bretagne på franska.[36] Med tillägg av adjektiv särskildes ”Lilla Britannien” (egentligen ”Mindre Britannien”, latin Britannia minor) från ”Stora Britannien” (egentligen ”Större Britannien”, latin Britannia major).[24][o] ”Lilla Britannien” namnges i dag utan särskiljande adjektiv (engelska Britanny, franska och svenska Bretagne),[p] men adjektivet ”stor” har blivit fast sammansatt med öns namn i svenskans ”Storbritannien” och i franskans Grande‑Bretagne som beteckningar för ön och för den (nutida) politiska enheten på ön. Engelskan har både Great Britain och Britain, med en betydelsenyans dem emellan (se nedan).

Politiska skäl för namnet (Stor)britannien

Det litterära och lärda namnet Britannien var ej administrativt nödvändigt när ön var uppdelad i kungariken under medeltiden.[24] Britannien (Britain) användes med politiska undertoner, ibland som synonym till England och då England gjorde anspråk på överhöghet över Skottland.[24]

När de två kvarvarande kungarikena Skottland och England ingick i personalunion 1603, och ännu mera när rikena förenades 1707 till Kungariket Storbritannien (se nedan), blev det aktuellt och nödvändigt att allmänt använda beteckningarna britter, brittisk och Storbritannien på engelska och andra språk.[24]

Språkbrukets statsrättsliga bakgrund

Kungariket England införlivade formellt Wales 1536–1543.[37][38] Kungariket Storbritannien bildades 1707 genom sammanslagning av Kungariket Skottland och Kungariket England, som från 1603 hade varit i personalunion.[37] Därefter bildades 1801 Förenade konungariket Storbritannien och Irland (The United Kingdom of Great Britain and Ireland) genom sammanslagning av Kungariket Storbritannien och det 1542[39] utropade Kungariket Irland, som från utropandet var i personalunion med England.[40] Monarken av England hade under lång tid varit Lord i delar av Irland och blev monark i hela det 1542 utropade kungariket Irland,[37] Kungariket Irland var alltså i personalunion med Kungariket England 1542–1707 och med Kungariket Storbritannien 1707‒1801.

”United” (Förenade) infördes i statsnamnet vid föreningen av Storbritannien och Irland,[41] och syftar icke på den tidigare föreningen av de tre historiska rikena i Storbritannien, som är Skottland, England och Wales[35]. Kungariket Storbritannien beskrevs visserligen 1707 som ett ”United Kingdom”[q] i föreningssakten, men ”United” var inte en del av det officiella namnet; officiellt namn fastslogs med orden ”One Kingdom by the Name of Great Britain”.[35]

År 1922 utträdde Fristaten Irland (före detta Southern Ireland) ur Förenade kungariket,[37] och år 1927 ändrades namnet The United Kingdom of Great Britain and Ireland officiellt till The United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland[42]. Monarkens titel förblev dock ”kung/drottning av Storbritannien och Irland” (med mera) fram till 1953, då Elizabeth II ändrade titeln till ”drottning av Storbritannien och Nordirland” (med mera)[43].

Nordirlands etymologi

Alla former av namnet Irland (Ire[land], Éire, Hibernia med flera) går tillbaka till ett inhemsk gaeliskt ord, som tros syfta på fet och fruktbar jord, ytterst av den urindoeuropeiska roten peyh₂-, ”att svälla, bli fet”.[22] Begreppet ”Nordirland” skapade 1920 genom The Government of Ireland Act.[44]

Nutida språkbruk

Svenska

Storbritannien används normalt på svenska om Förenade kungariket i medie‐ och allmänspråket, fastän det inte inkluderar Nordirland.[45] Adjektivet i allmänspråket är ”brittisk”.[46] I formella sammanhang används Förenade kungariket på svenska.[45]

Engelska

På engelska rekommenderar Förenade kungarikets regering i första hand United Kingdom (“Förenade kungariket”) eller förkortningen UK hellre än ”Britain” och ”British”, till exempel i ”UK foreign policy”.[47]

Vid sidan av UK finns på engelska en acceptans för ”Britain” som statsbeteckning, och särskilt för adjektivet ”British”. Regeringen gör undantag från förespråkandet av UK, i uttrycket “British Embassy”.[47] British citizen är den officiella beteckningen på en medborgare i Förenade kungariket, och British anses inkludera Nordirland.[35]

Bruket av Britain skapar en betydelsenyans mot ”Great Britain”. Både officiellt språk[47] och allmänspråket[35] undviker ”Great Britain” som beteckning på den suveräna staten.[r] ”Great Britain” rekommenderas av regeringen bara när England, Skottland och Wales åsyftas och Nordirland ej är inkluderat.[47] Storbritanniens kartverk[s] uppger att ”Great Britain” aldrig skall användas utbytbart med ”UK”.[38] I engelskt tidningsspråk kan Britain och British anses som synonyma till United Kingdom och UK, medan Great Britain inte anses som synonymt med Britain eller UK, utan bara betyder England, Skottland och Wales.[48] Enligt Cambridge Dictionary anses Britain ”sometimes” (stundom) fel som synonym till United Kingdom,[49] medan Great Britain ”generally” (i allmänhet) anses fel.[50] Great Britain excluderar ”invariably” (alltid) Nordirland, enligt The Guardian.[35]

Historia

Huvudartikel: Storbritanniens historia

Storbritannien i strikt mening bildades 1707, som en realunion mellan England och Skottland.

Kelterna invaderade Brittiska öarna på 600-talet f.Kr. Den romerska erövringen av Britannien år 43 e.Kr. innebar att romersk kultur och vetenskap gjorde sitt intåg på ön, med byggandet av många städer och vägar. Anglosaxare var närvarande på Britanniens östkust på 300-talet, och övertog efter 570-talet stora delar av England (som är uppkallat efter anglerna). Ett dussintal småkungariken växte fram, snabbt reducerade till sju. Av dessa blev med tiden Wessex dominerande, inte minst under kung Alfred den store av Wessex, och år 886 brukar betraktas som tidpunkten för Englands enande. Under 800-talet började nordiska vikingar härja längs Brittiska öarna. Mellan 200-talet och 800-talets mitt gjorde gaelerna sina förflyttningar från Irland till skotska öarna och högländerna, och från denna tid hör man inte längre talas om pikterna, men väl om skotsk gaeliska, ett språk som aldrig varit dominerande i skotska lågländerna utan bara i högländerna och på Hebriderna. Skottland enades år 843 av kungen Kenneth I av Skottland.

Knownlyx encyclopedia image
Bayeuxtapeten skildrar slaget vid Hastings och de händelser som ledde till det.

Genom slaget vid Hastings (1066) lyckades normanderna under Vilhelm Erövraren göra sig till herrar över England. Under medeltiden präglades landet av inre motsättningar mellan de normandiska erövrarna och den anglosaxiska befolkningen. En långvarig konflikt, hundraårskriget, mellan engelska och franska kungar om landområden i Frankrike skapade oro i landet. Irland erövrades av kung Henrik II av England 1171. Wales utgjorde under tidig medeltid ett stort antal kungariken och furstendömen. Det erövrades av Edvard I av England 1282, formellt 1284. Under drottning Elisabet I:s tid (1558–1603) lades grunden till ekonomisk och politisk stabilitet. Vid Elisabets död inleddes Englands storhetstid och brittiska imperiets framväxt. Från Napoleonkrigen fram till första världskriget var Storbritannien det militärt, ekonomiskt, politiskt och vetenskapligt ledande landet i världen och dominerade världspolitiken. Industrialismens genombrott, som i Storbritannien skedde på 1700-talet, bidrog till landets dominerande ställning.

Första och andra världskriget ledde till stora ekonomiska och materiella förluster, och brittiska imperiets fall blev alltmer definitivt, trots att Storbritannien stod på segrarnas sida i båda krigen. Efterkrigstiden kantades av svåra ekonomiska tider och upplösningen av kolonialväldet. Efter Winston Churchill är Margaret Thatcher den politiker som var mest betydande under 1900-talet i Storbritannien. Med en hård liberaliseringspolitik (thatcherism) lyckades hon få Storbritanniens ekonomi på fötter, något som även ledde till massarbetslöshet på bruksorterna. Med inträdet i Europeiska gemenskaperna (EG) 1973 blev Storbritannien alltmer aktivt inom den internationella politiken igen. Tillsammans med Tony Blair (1997–2007) är Margaret Thatcher den längst sittande (1979–1990) premiärministern i Storbritannien i modern tid. Thatchers popularitet växte efter hennes handlingskraftiga beslut i Falklandskriget, då den brittiska avkoloniseringen kom till ett definitivt slut.

Under 1990-talet och början av 2000-talet genomförde Tony Blair omfattande sociala reformer. Utgifter till offentliga sektorn höjdes och minimilön infördes. Skottland och Wales fick ökat självstyre. Den isiga relationen mellan protestanter och katoliker på Nordirland tinade en aning. Den 10 april 1998 undertecknade politikerna i Storbritannien och republiken Irland - samt de politiska partierna i Nordirland - Fredsavtalet i Nordirland (Långfredagsavtalet) efter utdragna förhandlingar.[51]

I juli 2019 blev Boris Johnson ny premiärminister i Storbritannien. Han tog över efter Theresa May, som avgick efter kritik mot hennes hantering av Brexit.[52]I december 2019 säkrade Boris Johnsons Konservativa en majoritet i parlamentsvalet med 363 av 650 platser. Labour fick ett av partiets sämsta resultat någonsin.[53]

Storbritannien lämnade EU vid midnatt den 31 januari 2020, när utträdesavtalet trädde i kraft.[54]

I juli 2022 avgick Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som det konservativa Torypartiets partiledare. Han blev kvar som premiärminister till dess att en ny ledare för Torypartiet hade kunnat väljas.[55] Liz Truss vann Torypartiets partiledarval och blev Storbritanniens nya premiärminister i september 2022.[56]

Storbritanniens drottning Elizabeth II avled på slottet Balmoral den 8 september 2022. Hon blev 96 år gammal och tjänade som landets drottning i 70 år. Sonen Charles blev då ny kung av Storbritannien.[57]

Liz Truss avgick som premiärminister efter 45 dagar på posten. Ingen premiärminister i Storbritanniens historia hade suttit kortare.[58] I oktober 2022 efterträdde Rishi Sunak Liz Truss som Storbritanniens premiärminister och Torypartiets ledare. Rishi Sunak blev Storbritanniens första premiärminister som är hindu. Sunak, 42, är också den yngsta brittiska premiärministern sedan år 1812.[59]

I juli 2024 blev Sir Keir Starmer Storbritanniens nya premiärminister efter en överlägsen valseger med Labourpartiet. Han blev Storbritanniens 58:e premiärminister efter att Labour hade gjort ett av sina bästa val någonsin.[60]

Klimat

Huvudartikel: Storbritanniens geografi

Klimat

Knownlyx encyclopedia image
North York Moors, landskap i norra England.

Storbritannien har ett tempererat klimat med milda vintrar och svala somrar. Väderleken påverkas av Golfströmmen och den nordatlantiska lågtryckszonen, vilket ger blåsigt och ostadigt väder, stor molnighet och riklig nederbörd året om med cirka 2 500 millimeter i de bergiga delarna och cirka 600–800 millimeter i lågländerna. Lokalt kan nederbördsmängderna vara betydligt större.[61]

Temperaturen faller sällan under −10 °C vintertid och stiger sällan över 35 °C på sommaren. Den högsta temperatur som uppmätts i Storbritannien är 40,3 °C, vilket skedde i Coningsby i Lincolnshire i juli 2022. Den lägsta temperaturen noterades den 30 december 1995 i Altnaharra i skotska Sutherland med −27,2 °C.[62] Eftersom dygnsmedeltemperaturen även under vintern sällan sjunker under fryspunkten är tjockare snötäcke relativt sällsynt, utom i de skotska högländerna.

De östra delarna av ön är i regel torrare än de västra, och de södra delarna, som ligger närmare det europeiska fastlandet, är varmare än de norra.

Styre och politik

Storbritanniens statsskick
Storbritanniens riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Monarkin
Kung Charles III av Storbritannien
Tronföljare: William, prins av Wales
Kronrådet  · Kunglig sanktion  · Prorogation
Samväldesriken
Lagstiftande makt
Parlamentet
Parlamentsval
Underhuset  · Överhuset
Årlig öppningsceremoni
Verkställande makt
Premiärminister Keir Starmer
Kabinettet  · Kronrådet
Cabinet Office
Dömande makt
Högsta domstolen
Common law  · Rättsväsen
Engelsk rätt  · Skotsk rätt
Självstyre
Skottland: Parlament
Wales: Nationalförsamling
Nordirland: Församling
Administrativ indelning
Riksdelar
Kronbesittningar
Utomeuropeiska territorier


Författning och styre

Storbritannien är en konstitutionell monarki där monarken är landets statschef.

Knownlyx encyclopedia image
Storbritanniens kungapar Charles III · Drottning Camilla

Storbritanniens parlament består av två kamrar, underhuset (House of Commons) och överhuset (House of Lords). Partiledaren för det största partiet i underhuset utses i regel till premiärminister, något som officiellt görs av monarken. Underhuset består av 650 ledamöter, valda från lika många valkretsar. Överhuset består av 803 ledamöter som blivit tilldelade sina platser, antingen genom ärftlig pärsvärdighet eller i egenskap av livstids pärsvärdighet eller som biskopar i Engelska kyrkan.

Premiärministern fungerar som chef för ”Hans Majestäts regering” och har i praktiken den verkställande makten i riket. Enligt den konstitutionella sedvänjan är premiärministern och regeringens övriga ledamöter (ministrar) ansvariga för sina handlingar inför parlamentet, där de traditionellt är medlemmar.

Efter avvecklandet av brittiska imperiet valde många av dominionerna och tidigare kolonier att anta lokala varianter av det politiska system som finns i Storbritannien, det så kallade Westminstersystemet.

De tre dominerande partierna i parlamentet, vars ledamöter väljs i enmansvalkretsar, vilket missgynnar små partier, är Labourpartiet, Konservativa partiet och Liberaldemokraterna. Både i Skottland och Wales finns separatistiska partier, Scottish National Party respektive Plaid Cymru – Party of Wales, som verkar för skotsk och walesisk självständighet och arbetar som en grupp inom brittiska parlamentet och arbetade i Europaparlamentet. På Nordirland ser det politiska landskapet annorlunda ut med två unionistiska partier, Democratic Unionist Party och Ulster Unionist Party, vilka verkar för att provinsen ska fortsätta vara en del av Förenade kungariket, samt två republikanska partier, Sinn Féin och Social Democratic and Labour Party, vilka verkar för ett enat Irland, det vill säga att Nordirland ska bli en del av den självständiga republiken Irland. Det femte stora partiet, liberala Alliance, tar inte ställning för vare sig unionism eller republikanism.

I val till Skotska parlamentet, Wales nationalförsamling och Nordirlands församling, som är proportionella, har flera små partier tilldelats mandat: Scottish Green Party, Scottish Socialist Party, Scottish Senior Citizens Unity Party, Forward Wales, Progressive Unionist Party och UK Unionist Party.

I val till Europaparlamentet, där mandatfördelningen också skedde proportionellt, hade även andra partier nått framgångar, framför allt United Kingdom Independence Party, men också British National Party och Green Party of England and Wales. Den första februari 2020 lämnade brittiska medlemmar Europaparlamentet i samband med Brexit.[63]

Val till brittiska parlamentet sker enligt principen för enmansvalkretsar och enkel (relativ) majoritet, även kallat "first past the post".[64]

Administrativ indelning

Huvudartikel: Storbritanniens administrativa indelning
Knownlyx encyclopedia image
Karta över Storbritannien. (Isle of Man, Jersey och Guernsey är kronbesittningar och tillhör inte Storbritannien.)

Storbritannien är en enhetsstat, och är övergripande indelat i fyra delområden: England, Skottland, Wales samt Nordirland. Karaktäristiskt för dessa är att tre av delområdena, utom England, genom decentralisering (engelska: devolution) har en varierande grad av autonomi och självstyrelse. Den brittiska modellen för regionalt självstyre kan inte jämföras med delstater i federala system, och den utgör inte heller en asymmetrisk federation då rätten till självstyre inte har något konstitutionellt skydd utan snarare liknar det spanska systemet, med av parlamentet inrättade självstyrelseregioner.[65] Exempelvis har Skottland ett modernt självstyre som inrättades 1998,[66] vilket saknar konstitutionellt skydd, men också ett eget lag- och rättssystem skilt från det engelska, vilket dock skyddas i unionsavtalet från 1706.[67]

I Nordirland, Wales och inom vissa delar av England använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå, inte dubbla nivåer som i vissa andra länder med både regionalt styre (likt sekundärkommun) och mindre geografiska enheter (likt primärkommun) som finns i vissa andra länder.

Den brittiska statliga förvaltningen för England följer inte indelningen i grevskap utan är indelad i nio storregioner. Storlondon har både en direktvald borgmästare och en direktvald regionförsamling. Regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för Nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21,8 procent, den 4 november 2004).

Skottland har en annan förvaltningshistorik och där finns det inga grevskap i dag. Där var det tidigare stad/köping (lågskotska: burgh) som var den viktigaste administrativa indelningen från 800-talet fram till avskaffandet 1975. Då infördes en ny indelning med nio regioner på fastlandet, var för sig indelad i kommuner samt tre fristående ökommuner; denna indelning varade till 1996. I dag har Skottland endast en förvaltningsnivå, med 32 kommuner (engelska: local authorities / councils).

Rättsväsen

Se även: Storbritanniens rättssystem
Knownlyx encyclopedia image
Skottlands högsta domstolar – High Court of Justiciary och Court of Session – ligger i Parliament House i Edinburgh.

Storbritannien har tre olika rättssystem: Engelsk rätt (English law, vilken gäller i både England och Wales) och Nordirlands rätt är baserad på common law. Skotsk rätt (Scots law) är ett hybridsystem, baserat på civil law med beståndsdelar av common law. I 1707 års unionsakter garanteras Skottlands separata rättssystem.

Sedan 1 oktober 2009 är Storbritanniens högsta domstol (Supreme Court of the United Kingdom) den högsta appellationsdomstolen för alla brottmål och tvistemål i England, Wales och Nordirland, och för tvistemål i Skottland. Tidigare hade Judicial Committee of the House of Lords (laglorderna) samma funktion.

Högsta domstolen består av Court of Appeal, High Court of Justice (för civilrätt) och Crown Court (för straffrätt). I Skottland är huvuddomstolarna Court of Session (för civilrätt) och High Court of Justiciary (för straffrätt), medan skotska sheriff courts motsvarar uppskattningsvis engelska county courts.

Försvar

Huvudartikel: Storbritanniens försvarsmakt

Storbritanniens väpnade styrkor består av tre försvarsgrenar, som ingår i försvarsministeriet (Ministry of Defence), som leds av försvarsministern (Secretary of State for Defence):

  • Armén (British Army) är de landbaserade styrkorna i Storbritanniens försvarsmakt och under 2006 hade de 107 730 man.
  • Flottan (Royal Navy) är en av världens största flottor, och har varit världens största. Idag har Storbritannien fortfarande den största flottan bland Europeiska unionens medlemsländer. Flottan hade 39 400 stamanställda i april 2006 och omkring 90 fartyg i tjänst.
  • Flygvapnet (Royal Air Force, RAF) hade över tusen flygplan i tjänst och 41 440 stamanställda i mars 2008.

Försvarsmakten har svurit en trohet till den brittiska monarken som formellt är dess högsta befälhavare, men i praktiken är det premiärministern som har det högsta befälet.

Ekonomi och infrastruktur

Huvudartikel: Storbritanniens ekonomi
Knownlyx encyclopedia image
Bank of England, Storbritanniens riksbank.

År 2006 var Storbritannien världens sjätte största ekonomi, enligt Världsbanken. Landet har en betydande finanssektor: London är världens största finanscentrum och Skottlands huvudstad Edinburgh är Europas tredje största finanscentrum.

Näringsliv

Jordbruk

Jordbruket står för två procent av bruttonationalprodukten och en procent av sysselsättningen. Produktionen täcker 60 procent av behovet.

Energi

Energisektorn är även den omfattande, med en andel av bruttonationalprodukten på 10 procent, större än för något annat industriland. Skottland är Västeuropas näst största oljeproducent (efter Norge) och Europeiska unionens största olje- och naturgasproducent.

Tjänster och turism

Servicesektorn i sin helhet står för 70 procent av sysselsättningen.

Storbritannien är världens sjätte största turistdestination med omkring 24 000 000 turister varje år och 1 800 000 anställda inom turistnäringen.

Handel

Storbritannien viktigaste handelspartner är Tyskland, USA, Frankrike och Nederländerna. Dess valuta är brittiskt pund.

Storbritannien lämnade EU den 31 januari 2020 (Brexit). Ett nytt handels- och samarbetsavtal blev klart på julafton 2020.[68] Handels- och samarbetsavtalet undertecknades den 30 december 2020, tillämpades provisoriskt från den 1 januari 2021 och trädde i kraft den 1 maj 2021.[69]

Infrastruktur

Transporter

Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket väl utbyggt i Storbritannien. Motorvägar når de allra flesta större städer i landet och motorvägarnas standard är nästan alltid mycket hög. Det är också i Storbritannien som Europas mest trafikerade motorvägar finns och dessa finns framför allt runt London. Även övriga vägar som inte har motorvägsstandard har många gånger hög klass och är välunderhållna. Storbritanniens första motorväg invigdes den 2 april 1959, ett 115 kilometer långt avsnitt mellan London och Birmingham. Snitthastigheten den första halvtimman var 130 kilometer/timme och fler än 100 bilar kollapsade.

Järnvägarna i Storbritannien är även de väl utbyggda. Det var också i Storbritannien som världens allra första järnväg invigdes mellan Stockton-on-Tees och Darlington 1825. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Storbritannien. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg som många gånger är av hög klass. Ett av de mest kända snabbtågen i Storbritannien är snabbtåget Eurostar som går från London till Paris och Bryssel. Tågen mellan London och Edinburgh är också högklassiga snabbtåg.

I februari 2009 föreslog regeringen att man skulle privatisera en del av Royal Mail, den brittiska posten. Förslaget väckte stora protester både inom partiet och bland fackföreningar.[70] Genom en ändring i postlagen gjordes en utförsäljning möjlig och Royal Mail introducerades på London Stock Exchange 2013. Den brittiska staten behöll inledningsvis 30 procent av aktierna i Royal Mail, men sålde senare sina återstående andelar i Royal Mail under 2015, vilket betydde att privatiseringen av Royal Mail blev helt genomförd. Detta innebar ett slut för 499 års offentligt ägande av posttjänstföretaget.

Befolkning

Demografi

Huvudartikel: Storbritanniens demografi

Större städer

De 10 största (statistisk, inte administrativ) storstadsområdena i Storbritannien enligt data från OECD och Eurostat är som följande:

Rankning Riksdel Storstadsområde Invånare enligt OECD (2020) Invånare enligt Eurostat (2019)
1 England England London 12 451 423 14 372 596
2 England England Manchester 3 399 018 3 712 997
3 England England Birmingham 3 122 915 2 558 916
4 England England Leeds 2 655 815 1 750 276
5 Skottland Skottland Glasgow 1 847 200 1 861 315
6 England England Liverpool 1 548 752 1 784 475
7 England England Sheffield 1 204 485 584 028
8 England England Newcastle 1 192 598 1 177 704
9 England England Bristol 969 256 1 157 937
10 Wales Wales Cardiff 928 101 1 140 165

Notera att siffrorna ovan är inte jämförbar med varandra eftersom OECD och Eurostat har olika definitioner och sammansättning för de storstadsområden.[71][72]

Minoriteter

Enligt Office for National Statistics uppgifter från 2011 räknar sig 87,1 % av befolkningen som etniskt vita, 7 % har asiatiskt ursprung, 3 % afrikanskt ursprung från Afrika eller Västindien, 2 % har blandat ursprung och 0,9 % räknar sig till gruppen övriga. Bland de etniskt vita finns dessutom en undergrupp på 0,1 % med benämningen resande (travellers).

Språk

Engelska är det dominerande språket, även om det inte är ett officiellt språk. Utöver detta talar 30 procent av invånarna i Skottland (och 2 procent av invånarna i Nordirland) även lågskotska; 28 procent av invånarna i Wales även kymriska (walesiska); 3 procent av invånarna i Nordirland även iriska; och 2 procent av invånarna i Skottland även skotsk gaeliska.

I Wales är kymriska och i Skottland skotsk gaeliska officiella språk sedan Gaelic Language (Scotland) Act antogs 2004. Lågskotska, iriska och korniska är officiella landsdels- eller minoritetsspråk sedan 2001, när Storbritannien signerade Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk, men saknar samma statliga stöd och status som kymriska och skotsk gaeliska. Storbritannien undertecknade också stadgan å Isle of Mans regerings vägnar vilket gav manx officiellt erkännande på Man.

Många andra språk talas av en betydande andel av befolkningen i Storbritannien, särskilt i storstäder som London, Birmingham och Glasgow, till exempel urdu, gujarati, bengali, punjabi, spanska, kinesiska, somaliska och arabiska.

I Storbritannien bor många invandrare från Pakistan, Uganda, Somalia och Västindien.

Religion

Religiös grupp Antal[t]
Anglikaner[u] 27 000 000
Katoliker[u] 9 000 000
Muslimer[v] 1 600 000
Presbyterianer[u] 800 000
Metodister[u] 760 000
Sikher 400 000
Hinduer 350 000
Judar 300 000
Knownlyx encyclopedia image
Westminster Abbey

Storbritannien har haft en lång historia av religiösa stridigheter, både med och utan vapen. Den kristna kyrkan började spridas bland den romerska provinsen Britannias (nuvarande England, plus Wales) befolkning i början av 200-talet, och blev under 300-talet en av romarrikets statsreligioner. Den gamla religionens tempel, exempelvis i Lydney, började förfalla på 430-talet. I samband med anglosaxarnas invasion kom de områden som de tog över, det vill säga England med undantag för Cornwall (och inledningsvis även med undantag för Devon och Cumbria), att avkristnas och asatron fick spridning. Påven Gregorius I sände den förste ärkebiskopen av Canterbury, Augustinus av Canterbury, att missionera i Kent, och irländsk-skotska munkar missionerade i kungariket Northumbria. Så återkristnades England under 600- och 700-talen. Synoden i Whitby bidrog till att lösa de tvister som hade uppstått mellan de områden som kristnats av Rom och de områden som kristnats på irländskt-skotskt initiativ. Genom vikingarnas anfall kom överklasskiktet i landets norra delar, Danelagen, att åter utöva asatro under 800- och 900-talen, medan den anglosaxiska allmogen fortsatte att utöva kristendom.

Skottland (latin: Caledonia) låg utanför romarriket och har en annorlunda religiös historia, men även där var det irländska munkar som kristnade landet (se Whithorn, Iona, Sankt Columba).

Efter engelske kungen Henrik VIII:s brytning med Rom 1534 kom England under ett och ett halvt århundrade att uppleva religiös turbulens. Den anglikanska kyrkan, som är statskyrka i England, fick konkurrens inte bara av den romersk-katolska kyrkan utan även av nya grupper som bland annat puritanerna. Skotska kyrkan var från 1560 till 1921 statskyrka i Skottland. Efter 130 år av teologiska och organisatoriska konflikter mellan presbyterianer och episkopaler blev den definitivt en presbyteriansk kyrka 1689, medan Skotska episkopalkyrkan blev ett från staten fritt trossamfund, tolererat 1712. Sedan 1921 har relationerna mellan staten och Skotska kyrkan förändrats och kyrkans ställning som självständigt trossamfund etablerats. Irländska kyrkan blev anglikansk 1536, och blev ett från staten oavhängigt trossamfund 1871.

Huset Stuart verkade efter restaurationen 1660 för religionsfrihet, men det engelska parlamentet motsatte sig detta, och opinionen i parlamentet ändrades inte förrän Vilhelm III av England tillträdde tronen. Det blev 1689 tillåtet att tillhöra valfritt trossamfund, med undantag för den romersk-katolska kyrkan och unitariska trossamfund. Tillhörighet till Englands resp. Skottlands statskyrka krävdes dock för att bedriva universitetsstudier och vara parlamentsledamot. Full religionsfrihet för kristna infördes först 1829.

Metodismen började som en väckelserörelse inom Engelska kyrkan, men efter frontfigurerna John och Charles Wesleys död i slutet av 1700-talet ombildades rörelsen till ett antal självständiga trossamfund. Genom invandring under 1900-talet har landet också fått en betydande icke-kristen befolkning, bland annat sikher och hinduer, samtidigt som andelen agnostiker och ateister ökat ända sedan den industriella revolutionen.

Judiska köpmän hade bjudits in till England från Nederländerna 1651, men det var först 1692 som den första synagogan i England kunde öppnas. Möjligheten för nyvalda parlamentsledamöter att svära en icke-kristen ed infördes 1858, och gjorde det möjligt för judiska parlamentsledamöter (och sedermera andra parlamentsledamöter med icke-kristen övertygelse) att sitta i parlamentet.

Den relativa religionsfriheten efter 1689 och den fullständiga religionsfriheten efter 1829 gav förutsättningar för ett stort antal trossamfund med relativt litet antal medlemmar. Deismen härrör från Storbritannien under 1600- och 1700-talet. Kristendomsriktningen universalism uppkom genom en utbrytning ur metodismen i Wales 1756, och spreds därifrån till USA. En brittisk form av unitarism uppkom 1774 genom en utbrytning ur Engelska kyrkan. Plymouthbröderna, som hade grundats i Dublin 1829, fick 1831 sitt centrum i Plymouth. Den irvingianska kyrkan grundades 1832. Under 1800-talets andra hälft och under 1900-talets första hälft vann spiritismen en hastigt uppblossande och falnande popularitet – bland annat på grund av det stora antalet avlidna under första världskriget och under spanska sjukan. Under decennierna strax före och efter 1900 florerade några små trossamfund präglade av anglo-israelism. Europas första buddhistsamfund, Buddhist Society, grundades i London 1926. Druidordnar av olika slag existerar sedan 1780-talet, men det är först genom 1960-talets motkultur ny-druidism kommit att utgöra en alternativ religion på allvar (Georgianska och viktorianska druidordnar hade ofta kristna, judiska eller deistiska medlemmar). En av druidorganisationerna erhöll den brittiska välgörenhetskommissionens godkännande som "religiös välgörenhetsorganisation" 2010. Den nyhedniska religionen wicca växte fram i södra England 1939-1961. I den brittiska folkräkningen 2011 uppgav 176 632 religionstillhörigheten "jedi".

Kultur

Massmedier

Press

The Times, The Sunday Times, Daily Mail, The Daily Telegraph och The Guardian är mycket lästa tidningar. Financial Times är den största affärstidningen. I Skottland finns tidningar som Daily Record och The Herald. Stora facktidningar är till exempel The Economist, Nature och New Scientist.

TV och radio

Statliga British Broadcasting Corporation (BBC), bildat 1922, har kallats public service moder och sänder TV, radio och numera även över Internet. BBC har ett flertal reklamfria TV-kanaler som BBC One, BBC Two, BBC Three, BBC Four, CBBC, CBeebies och BBC News inom Storbritannien. Internationellt sänder BBC även flera kanaler i lokalt anpassade versioner, vars uppgift bland annat är att tjäna pengar till public service-verksamheten i hemlandet.

På 1950-talet beslutade parlamentet att BBC skulle konkurrensutsättas, inte minst för att även ett andra bolag skulle sända TV-nyheter. Resultatet blev den kommersiella public service-kanalen ITV som under flera årtionden var landets mest sedda. I dag har ITV en bukett av inrikes kanaler: ITV1, ITV2, ITV3 och ITV4. Andra nationella TV-kanaler är Channel 4 och Channel 5 som också har digitala systerkanaler.

Inom radion verkar förutom BBC flera kommersiella aktörer sedan 1950-talet. Den största är i dag Global Radio med stationer som Heart, Capital, Classic FM, Gold och LBC. Näst störst är Bauer Media med stationerna Magic och Kiss.

Konstarter

Musik

Se även: Musik i Storbritannien

Från den brittiska musikscenen kommer flera band som fick internationell betydelse för utvecklingen av rockmusiken under 1960- och 1980-talen, bland andra The Beatles, Led Zeppelin, Pink Floyd, The Rolling Stones, Queen, Black Sabbath, Judas Priest, Gary Moore och Iron Maiden. Under 1980-talet framträdde syntbaserade band som Duran Duran, Depeche Mode och Spandau Ballet.

Under 2000-talet har flera brittiska artister slagit igenom stort, bland andra Coldplay, Amy Winehouse, Travis, Amy Macdonald, Duffy, One Direction, Will Young, James Blunt, Adele och Pixie Lott.

Bildkonst

Brittisk konst är mest känd för porträtt- och landskapsmåleri från 1700- och 1800-talen av konstnärer som William Turner, William Hogarth, John Constable och Thomas Gainsborough. National Gallery, National Portrait Gallery, Tate Britain och Tate Modern, samtliga belägna i London, är de största och viktigaste museerna. Det sistnämnda är världens mest välbesökta museum för modern och samtida konst.

Litteratur

Se även: Brittisk litteratur

Storbritannien är känt för en rik litteratur, med medeltida författare som Geoffrey Chaucer och William Shakespeare, romantiker som Percy Shelley, Mary Shelley och Lord Byron samt realister som Jane Austen, systrarna Charlotte och Emily Brontë. På 1810-talet debuterade Walter Scott med sina historiska romaner. På 1830-talet debuterade journalisten Charles Dickens med Pickwickklubben. 1887 debuterade Arthur Conan Doyle med En studie i rött. Under 1900-talet var Virginia Woolf, George Orwell, Graham Greene, William Golding och Anthony Burgess några framstående romanförfattare. Under seklets sista decennier fick en rad författare med multikulturell bakgrund som V.S. Naipaul, Salman Rushdie och Kazuo Ishiguro en framträdande roll. Bland de ledande namnen under 2000-talet märks bland andra Ian McEwan. Bland brittiska barnboksförfattare kan nämnas A.A. Milne, J.M. Barrie, Enid Blyton, J.K. Rowling och J.R.R. Tolkien.

Film

Se även: Brittisk film

Den brittiska filmindustrin har alltid påverkats av den amerikanska. Alfred Hitchcock gjorde den första brittiska ljudfilmen, Blackmail men flyttade till Hollywood under 1930-talet. Trots begränsningarna kunde man under andra världskriget hålla en hög artistisk nivå med filmer som David Leans Havet är vårt öde. Genom filmbolaget Rank Organisation kunde man även efter kriget producera filmer av hög klass som Kort möte, Lysande utsikter och Den tredje mannen. Under 1960- och 1970-talet producerade Hammer Films en mängd kommersiellt framgångsrika thriller- och skräckfilmer.

År 1962 var det premiär för den långa serien filmer om den brittiske agenten James Bond. Under 1970-talet hamnade industrin i kris men i början av 1980-talet fick man ny optimism tack vare framgångsrika filmer som Triumfens ögonblick, Gandhi och En färd till Indien. Efter en nedgång i början av 1990-talet nådde den brittiska filmen nya framgångar med kostymfilmer som Förnuft och känsla, Emma och Shakespeare in Love. Efter framgången med Fyra bröllop och en begravning kom en våg av komedier som Brassed Off och Allt eller inget.

Traditioner

Helgdagar och högtider

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.


Sport

Ett stort antal sporter anses ha engelskt ursprung, däribland formel 1, landhockey, biljard, kricket, fotboll och rugbyfotboll. Golf och curling har skotskt ursprung.

Fotbollen har en lång förhistoria i form av olika bollspel i till exempel Kina, men dagens fotboll är en brittisk version, med regler utvecklade i Storbritannien. FA-cupen, startad 1871, är världens äldsta fotbollstävling och Football League, startad inför säsongen 1888-1889, är världens äldsta liga. Sedan säsongen 1992-1993 spelas också Premier League.

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2022 ▼ 25 av 177
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2021 ▲ 24 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2021 11 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 15 av 189

Se även

Kommentarer

  1. ^ Officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk sedan 2001 är lågskotska, kymriska, iriska, skotsk gaeliska och korniska.
    I Wales är kymriska ett officiellt språk; och i Skottland är skotsk gaeliska ett officiellt språk sedan Gaelic Language (Scotland) Act 2005.
    Det nuvarande formella namnet i varje språk är:
    - kymriska: Teyrnas Unedig Prydain Fawr a Gogledd Iwerddon
    - skotsk gaeliska: An Rìoghachd Aonaichte na Breatainn Mhòr agus Eirinn a Tuath
    - scots: Unitit Kinrick o Great Breetain an Northren Ireland
    - iriska: Ríocht Aontaithe na Breataine Móire agus Tuaisceart na hÉireann
    - korniska: An Rywvaneth Unys a Vreten Veur hag Iwerdhon Glédh
    Enligt konstitutionella urkunder är statsbildningens namn egentligen oförändrat sedan 1801, men det nuvarande namnet används i lagstiftning och i formella sammanhang sedan 1927.
  2. ^ Det kungliga valspråket i England är Dieu et mon droit (franska: "Gud och min rätt").
    Det kungliga valspråket i Skottland är Nemo Me Impune Lacessit (latin: "Ingen provocerar mig ostraffat").
    Wales valspråk är Cymru am byth (walesiska: "Wales för alltid").
  3. ^ Statsbildningen Förenade konungariket Storbritannien och Irland bildades som en union mellan kungarikena Storbritannien och Irland den 1 januari 1801. Genom Anglo-irländska avtalets ikraftträdande den 6 december 1922 förlorade samma statsbildning potentiellt kontrollen över hela Irland, men efter en begäran från Nordirlands parlament den 7 december förblev Nordirland en del av unionen.
  4. ^ Skottland och Nordirland utger sina egna, annorlunda sedlar.
  5. ^ Varje delområde har dock egna nationaldagar: Wales 1 mars, Irland (inklusive Nordirland) 17 mars, England 23 april, Skottland 30 november.
  6. ^ I Storbritannien och dess kronbesittningar har andra språk officiellt erkänts som legitima autoktona (regionala) språk under Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk. I vart och ett av dessa är Storbritanniens officiella namn enligt följande:
    • korniska: Rywvaneth Unys Breten Veur ha Kledhbarth Iwerdhon;
    • iriska: Ríocht Aontaithe na Breataine Móire agus Thuaisceart Éireann;
    • lågskotska: Unitit Kinrick o Great Breetain an Northren Irland;
      • ulsterskotska: Claught Kängrick o Docht Brätain an Norlin Airlann
        eller Unitet Kängdom o Great Brittain an Norlin Airlann;
    • skotsk gaeliska: Rìoghachd Aonaichte Bhreatainn is Èireann a Tuath;
    • kymriska: Teyrnas Unedig Prydain Fawr a Gogledd Iwerddon
  7. ^ Ett annan, troligen äldre namn på den större ö är Albion, som genom återupplivande finns på engelska (och på lågskotska), och i obruten tradition i keltiska språk som namn på Skottland.[22]
  8. ^ Det förekom både bland walesare och engelsmän att de stundom använde former av Britannia om sin egen nation, vid sidan av rikenas huvudsakliga namn. Ibland ansågs Britain och England vara samma sak, och språkbruket kunde stödja Englands anspråk på suzeränitet över Skottland.[25][24]
  9. ^ Till exempel skrev Beda venerabilis i sin Historia ecclesiastica gentis Anglorum (Engelsk kyrkohistoria): ”Brittania Oceani insula, cui quondam Albion nomen fuit” (”Britannien, en ö i Oceanen, som fordom hette Albion”); verket översattes sedan till fornengelska.[27]
  10. ^ De anglosaxiska namnen på Britannien och britterna kom från latin men kan också vara påverkade av brittiskt (keltiskt) språk.[29]
  11. ^ En stor del av engelskan ordförråd blev efterhand franskt efter invasionen 1066.[30]
  12. ^ De som fortsatte att tala keltiskt brittiskt språk på ön (i dag walesiska) behöll utan avbrott det nedärvda namnet, i dag i formen Prydain.)
  13. ^ Klaudios Ptolemaios använde ett årtusende tidigare namnet ”Stora Britannien” (Megale Britannia) för att skilja det från ”Lilla Britannien” (Mikra Britannia), som var hans namn på Irland.[33]
  14. ^ Att det särskiljande Great bara skulle betyda att ön Britannien är ett annat område än halvön Bretagne, och att Great inte skulle syfta på union, expansion eller storhet är en viss förenkling. En statlig brittisk informationskälla förklarar med detta slag av förenkling på följande vis: ”Note that the word ’Great’ is not in any way intended as an indicator of self-styled ’greatness’. The word originally acted as a designator in Ancient Greek to distinguish (larger) Britain from (smaller) Ireland, then in mediaeval times it acted similarly in French to distinguish (larger) Britain from (smaller) Brittany.”[35] Ursprunget till tillägget ”Great” är visserligen att skribenter ville skilja ön Britannien från det andra Britannien, halvön Bretagne, men senare på medeltiden och i början av nya tiden kan orden ”Great” och ”Greater” ha omtolkats till att syfta på en eftersträvat föreningen av öns riken, genom dominans eller frivillig union. Ett exempel på detta är att ett initiativ till att förlänga ”Britain” till ”Great Britain” kan ha kommit från Skottland, just för att skapa utrymme för en skotsk identitet inom ett förenat Great Britain. Enligt denna hypotes skulle användningen av Britain främst ha sitt ursprung i England, medan Great Britain har haft tillskyndare med skotsk anknytning, inklusive Jakob VI och I.[25]
  15. ^ Latinet hade komparationsgraden komparativ i namnen (maior och minor), men andra språk har vanligen komparationsgraden positiv; dock förekom Greater Britain på medeltiden i England[25].
  16. ^ Adjektivet blir onödigt i ”Lilla Britannien” på två sätt. Substantiven och adjektiven kan divergera: engelska har Britain och Brittany; franskan har det naturligt utvecklade breton som adjektiv för Bretagne, och det latiniserande britannique som adjektiv för Storbritannien. Den andra språkliga utveckligen är att särskiljande ord blir obligatoriskt i namnet på ön, och slopas i namnet på halvön: franskan har Bretagne och Grande‑Bretagne.
  17. ^ Nominalfrasen ”United Kingdom” skrevs med stora bokstäver eftersom de flesta substantiv och adjektiv skrevs med stor bokstav i föreningsakten 1707.
  18. ^ Britters och irländares undvikandet av ”Great Britain” som informellt namn på staten skiljer engelskt språkbruk från svenskt.
  19. ^ Ordnance Survey är bokstavligen det egentliga Storbritanniens kartverk, inte Nordirlands, som har ett eget kartverk.
  20. ^ Enligt folkräkningen 2001
  21. ^ [a b c d] Olika kristna inriktningar
  22. ^ Enligt BBC News 2005

Referenser

Noter

  1. ^ ”United Kingdom”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. 1 maj 2017. Arkiverad från originalet den 7 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190107065049/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/uk.html. Läst 22 maj 2017. 
  2. ^ ”2011 UK censuses” (på engelska). Office for National Statistics. https://www.ons.gov.uk/census/2011census/2011ukcensuses. Läst 22 maj 2017. 
  3. ^ ”Estimates of the population for the UK, England, Wales, Scotland, and Northern Ireland (Mid-2022)” (på engelska) (xls). Office for National Statistics. 31 maj 2024. https://www.ons.gov.uk/peoplepopulationandcommunity/populationandmigration/populationestimates/datasets/populationestimatesforukenglandandwalesscotlandandnorthernireland. Läst 7 juni 2024. 
  4. ^ [a b c d] ”Download World Economic Outlook database: April 2023” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2023/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=NGDPD,&sy=2021&ey=2028&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 16 april 2023. 
  5. ^ ”Gini coefficient of equivalised disposable income - EU-SILC survey” (på engelska). Eurostat. https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tessi190/default/table?lang=en. Läst 4 december 20322. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) (Knownlyx encyclopedia image PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ (Knownlyx encyclopedia image PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 74. Libris 19372605. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304212501/http://www.regeringen.se/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 30 december 2016 
  8. ^ Publikationsbyrån – Interinstitutionella handledningen
  9. ^ ”Styleguide” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/guardian-style-guide-b. Läst 4 november 2025. 
  10. ^ ”Britain 2001: The Official Yearbook of the United Kingdom” (på engelska). Office for National Statistics. sid. vii. Arkiverad från originalet den 22 december 2003. http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/20031222030639/http://www.statistics.gov.uk/downloads/theme_compendia/britain2001.pdf. Läst 12 september 2010. 
  11. ^ ”Countries within a country” (på engelska). Prime Minister's Office. 10 januari 2003. http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/+/http://www.number10.gov.uk/Page823. 
  12. ^ ”The Countries of the UK” (på engelska). Office for National Statistics. Arkiverad från originalet den 29 mars 2002. http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/20020606081841/http://www.statistics.gov.uk/geography/uk_countries.asp. Läst 10 oktober 2008. 
  13. ^ ”Fall in UK university students” (på engelska). BBC News. 29 januari 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/education/7859034.stm. 
  14. ^ ”Country Overviews: United Kingdom” (på engelska). Transport Research Knowledge Centre. Arkiverad från originalet den 4 april 2010. https://web.archive.org/web/20100404062853/http://www.transport-research.info/web/countryprofiles/uk.cfm. Läst 28 mars 2010. 
  15. ^ ”Key facts about the United Kingdom” (på engelska). Directgov. Arkiverad från originalet den 15 november 2008. https://web.archive.org/web/20081115150128/http://www.direct.gov.uk/en/Governmentcitizensandrights/LivingintheUK/DG_10012517. Läst 3 maj 2011. ”The full title of this country is 'the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland'. 'The UK' is made up of England, Scotland, Wales, and Northern Ireland. 'Britain' is used informally, usually meaning the United Kingdom. 'Great Britain' is made up of England, Scotland and Wales. The Channel Islands and the Isle of Man are not part of the UK.” 
  16. ^ ”Working with Overseas Territories” (på engelska). Foreign and Commonwealth Office. http://www.fco.gov.uk/en/about-us/what-we-do/overseas-territories. Läst 3 maj 2011. 
  17. ^ Mathias, P. (2001) (på engelska). The First Industrial Nation: the Economic History of Britain, 1700–1914 (2:a upplagan). London: Routledge. ISBN 0-415-26672-6 
  18. ^ Ferguson, Niall (2004) (på engelska). Empire: The rise and demise of the British world order and the lessons for global power. New York: Basic Books. ISBN 0465023282 
  19. ^ Sheridan, Greg (15 maj 2010). ”Cameron has chance to make UK great again” (på engelska). The Australian (Sydney). http://www.theaustralian.com.au/news/opinion/cameron-has-chance-to-make-uk-great-again/story-e6frg6zo-1225866975992. Läst 23 maj 2011. 
  20. ^ ”The 15 Major Spender Countries in 2008” (på engelska). Military Expenditures. Stockholm International Peace Research Institute. Arkiverad från originalet den 28 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100328104327/http://www.sipri.org/research/armaments/milex/resultoutput/15majorspenders. Läst 30 mars 2010. 
  21. ^ [a b c] Encyclopædia Britannica, elfte upplagan, artikeln ”Britain”
  22. ^ [a b c d] John T. Koch, ”Celts, Britons, and Gaels—Names, Peoples, and Identities”. Trafodion Anrhydeddus Gymdeithas y Cymmrodorion – Transactions of the Honourable Society of Cymmrodorion. 2002, ny serie 9 (2003), 41–56. ISSN 0959-3632.
  23. ^ ”Britain” (på engelska). Behind the Name. https://places.behindthename.com/name/britain. Läst 6 november 2025. 
  24. ^ [a b c d e f] Denys Hay, ”The Use of the term ”Great Britain” in the Middle Ages.” i Proceedings of the Society of Antiquaries of Scotland, 1955–56.
  25. ^ [a b c d] Alan MacColl, “The Meaning of ‘Britain’ in Medieval and Early Modern England.” Journal of British Studies, volym. 45, nummer. 2, 2006. Sidorna 248–269. doi:10.1086/499787.
  26. ^ ”Britain”, Oxford English Dictionary, andra upplagan, volym två. Oxford 1989.
  27. ^ Beda (731). ”Historia ecclesiastica gentis Anglorum” (på latin). https://www.documentacatholicaomnia.eu/03d/0627-0735%2C_Beda_Venerabilis%2C_Historiam_Ecclesiasticam_Gentis_Anglorum%2C_LT.pdf. Läst 8 november 2025. 
  28. ^ Bosworth Toller's Anglo-Saxon Dictionary online, uppslagsord Bryten-lond, Brytas.
  29. ^ ”Brit, Brett”, Oxford English Dictionary, andra upplagan, volym två. Oxford 1989.
  30. ^ Markku Filppula och Juhani Klemola. ”External Influences in the History of English”. Oxford Research Encyclopedia of Linguistics. Oxford 2020.
  31. ^ ”Britaine” (på engelska). Middle English Compendium: Dictionary.. University of Michigan. https://quod.lib.umich.edu/m/middle-english-dictionary/dictionary/MED6078. Läst 10 november 2025. 
  32. ^ ”Britain” (på engelska). Etymonline. https://www.etymonline.com/word/Britain. Läst 10 november 2025. 
  33. ^ Richard Bradley, The Prehistory of Britain and Ireland. Cambridge 2019. ISBN 9781108419925.
  34. ^ John M. Cunningham. ”What’s the Difference Between Great Britain and the United Kingdom?” (på engelska). Britannica. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/story/whats-the-difference-between-great-britain-and-the-united-kingdom?. Läst 7 november 2025. 
  35. ^ [a b c d e f] ”Toponymic guidelines for map and other editors, United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland” (på engelska). Förenade kungarikets försvarsdepartement. 2009, uppdaterad 14 maj 2024. https://www.gov.uk/government/publications/toponymic-guidelines/toponymic-guidelines-for-map-and-other-editors-united-kingdom-of-great-britain-and-northern-ireland--2. Läst 3 november 2025. 
  36. ^ ”Brittany” (på engelska). Britannica. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/place/Brittany-region-France. Läst 7 november 2025. 
  37. ^ [a b c d] ”United Kingdom” (på engelska). Britannica. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/place/United-Kingdom. Läst 2 november 2025. 
  38. ^ [a b] ”The difference between UK, Great Britain and the British Isles” (på engelska). Ordnance Survey. https://www.ordnancesurvey.co.uk/blog/whats-the-difference-between-uk-britain-and-british-isles?utm_source=chatgpt.com. Läst 3 november 2025. 
  39. ^ ”Crown of Ireland Act 1542” (på engelska). https://www.legislation.gov.uk/aip/Hen8/33/1. Läst 3 november 2025. 
  40. ^ ”Act of Union (Ireland) 1800” (på engelska). https://www.legislation.gov.uk/aip/Geo3/40/38/contents. Läst 31 juli 2024. 
  41. ^ ”What’s the Difference Between Great Britain and the United Kingdom?” (på engelska). Britannica. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/story/whats-the-difference-between-great-britain-and-the-united-kingdom?utm_source=chatgpt.com. Läst 3 november 2025. 
  42. ^ ”Royal And Parliamentary Titles Act 1927” (på engelska). https://www.legislation.gov.uk/ukpga/Geo5/17-18/4. Läst 31 juli 2024. 
  43. ^ ”By the Queen – A Proclamation” (på engelska). The London Gazette: s. 3023. 29 maj 1953. https://www.thegazette.co.uk/London/issue/39873/supplement/3023. Läst 31 juli 2024. 
  44. ^ ”The Government of Ireland Act” (på engelska). https://www.legislation.gov.uk/ukpga/1920/67/pdfs/ukpga_19200067_en.pdf. Läst 7 november 2025. 
  45. ^ [a b] Utrikes namnbok (12). Informationsmaterial från Utrikesdepartementet. Regeringen och Regeringskansliet. 30 april 2024. sid. 138. https://regeringen.se/informationsmaterial/2024/04/utrikes-namnbok/. Läst 2 november 2025 
  46. ^ ”TT‑språket: Stat och nationalitet.”. TT. https://tt-spraket.tt.se/stat-och-nationalitet/. Läst 7 november 2025. 
  47. ^ [a b c d] ”Great Britain” (på engelska). Government Digital Service, United Kingdom. https://www.gov.uk/guidance/style-guide/a-to-z#great-britain. Läst 3 november 2025. 
  48. ^ ”Styleguide” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/guardian-style-guide-b. Läst 4 november 2025. 
  49. ^ ”Britain” (på engelska). Cambridge Dictionary. Cambridge University Press. https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/britain. Läst 3 november 2025. 
  50. ^ ”Great Britain” (på engelska). Cambridge Dictionary. Cambridge University Press. https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/great-britain. Läst 3 november 2025. 
  51. ^ ”Fredsavtalet i Nordirland fyller 20 år - vapnen har tystnat men mycket arbete återstår” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/04/10/fredsavtalet-i-nordirland-fyller-20-ar-vapnen-har-tystnat-men-mycket-arbete. Läst 15 oktober 2021. 
  52. ^ ”Boris Johnson ny premiärminister i Storbritannien”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/boris-johnson-eller-jeremy-hunt/. Läst 21 augusti 2021. 
  53. ^ ”Tories tar massiv seger i brittiska parlamentsvalet – Labour mot ett av de sämsta resultaten någonsin” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2019/12/13/tories-tar-massiv-seger-i-brittiska-parlamentsvalet-labour-mot-ett-av-de-samsta. Läst 15 oktober 2021. 
  54. ^ ”Storbritanniens utträde”. www.consilium.europa.eu. Arkiverad från originalet den 12 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210712061752/https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/eu-uk-after-referendum/. Läst 22 augusti 2021. 
  55. ^ Martorell, Jenny (7 juli 2022). ”Boris Johnson avgår”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nytillsatta-finansministern-ber-boris-johnsson-att-avga. Läst 16 september 2022. 
  56. ^ ”Liz Truss blir Storbritanniens nästa premiärminister”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10020334. Läst 16 september 2022. 
  57. ^ Oscarsson, Tea (8 september 2022). ”Drottning Elizabeth II är död – blev 96 år”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/5B0zoe/drottning-elizabeth-ii-ar-dod-blev-96-ar. Läst 16 september 2022. 
  58. ^ ”Liz Truss avgår som premiärminister – efter bara sex veckor”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/BWWnXQ. Läst 25 oktober 2022. 
  59. ^ ”Rishi Sunak blir Storbritanniens nästa premiärminister – tillträder formellt på tisdag”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10022084. Läst 25 oktober 2022. 
  60. ^ ”Vem är Keir Starmer?”. SVT Nyheter. 3 juli 2024. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/vem-ar-keir-starmer-y6p6cv. Läst 17 juli 2024. 
  61. ^ Nationalencyklopedin, band 17, s.293
  62. ^ Klimat- och väderleksstatistik från den brittiska väderlekstjänsten Met Office
  63. ^ [/www.europarl.europa.eu/resources/library/images/20200128PHT71214/2020012 ”/www.europarl.europa.eu/resources/library/images/20200128PHT71214/2020012”]. /www.europarl.europa.eu/resources/library/images/20200128PHT71214/2020012. Läst /www.europarl.europa.eu/resources/library/images/20200128PHT71214/2020012. 
  64. ^ Hague, Rod et al (2000). Styrelseskick och politik. Nya Doxa, Falun.
  65. ^ Título VIII. De la Organización Territorial del Estado - Spaniens konstitution (1978).
  66. ^ Scotland Act 1998
  67. ^ ”The Treaty of Union 1706”. Arkiverad från originalet den 27 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190527074630/http://www.scotshistoryonline.co.uk/union.html. Läst 22 juni 2014. 
  68. ^ ”Brexit | Storbritannien lämnar EU”. Nyhetssajten Europaportalen. https://www.europaportalen.se/teman/brexit. Läst 15 oktober 2021. 
  69. ^ ”https://ec.europa.eu/info/strategy/relations-non-eu-countries/relations-united-kingdom/eu-uk-trade-and-cooperation-agreement_sv”. https://ec.europa.eu/info/strategy/relations-non-eu-countries/relations-united-kingdom/eu-uk-trade-and-cooperation-agreement_sv. Läst https://ec.europa.eu/info/strategy/relations-non-eu-countries/relations-united-kingdom/eu-uk-trade-and-cooperation-agreement_sv. 
  70. ^ Privatisering av brittiska posten upprör, sr.se 24 februari 2009. Hämtat 24 februari 2009
  71. ^ ”OECD - Population by age and sex - Cities and FUAs”. data-explorer.oecd.org. https://data-explorer.oecd.org/vis?lc=en&df%5Bds%5D=dsDisseminateFinalDMZ&df%5Bid%5D=DSD_FUA_DEMO@DF_AGE_SEX&df%5Bag%5D=OECD.CFE.EDS&fs%5B0%5D=Topic,1%7CRegions&pg=0&fc=Topic&bp=true&snb=17&pd=,&dq=UK001F+UK002F+UK003F+UK004F+UK006F+UK007F+UK008F+UK009F+UK010F+UK011F+UK012F+UK013F+UK014F+UK016F+UK017F+UK018F+UK019F+UK021F+UK022F+UK023F+UK024F+UK025F+UK026F+UK027F+UK029F+UK031F+UK033F+UK034F+UK041F+UK043F+UK044F+UK045F+UK046F+UK047F+UK050F+UK051F+UK055F+UK056F+UK059F+UK062F+UK506F+UK510F+UK513F+UK515F+UK516F+UK517F+UK518F+UK520F+UK525F+UK528F+UK531F+UK532F+UK533F+UK535F+UK539F+UK542F+UK543F+UK545F+UK546F+UK548F+UK549F+UK550F+UK551F+UK552F+UK553F+UK554F+UK556F+UK557F+UK558F+UK559F+UK560F+UK561F+UK562F+UK566F+UK567F+UK568F+UK569F+UK571F+UK572F+UK573F+UK575F+UK576F+UK580F+UK582F+UK583F+UK586F+GBR.A..._T...CTRY+FUA&to%5BTIME_PERIOD%5D=false&lo=5&lom=LASTNPERIODS&vw=tb&ly%5Brw%5D=REF_AREA,TERRITORIAL_LEVEL&ly%5Bcl%5D=TIME_PERIOD. Läst 13 april 2024. 
  72. ^ ”Eurostat: Population on 1 January by broad age group, sex and metropolitan regions”. https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/met_pjanaggr3/default/table?lang=en&category=reg_typ.met.met_demo. Läst 13 april 2024. 

Källförteckning

Externa länkar

v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Europa
Självständiga stater
Särskilda områden
v • r
Schengensamarbetet
Schengenområdet1
Relaterade artiklar

1 Monaco, San Marino och Vatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet. 2 Färöarna och Grönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom den nordiska passunionen. 3 Områden utanför Europa omfattas ej. 4 Svalbard omfattas ej. 5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.

v • r
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
Knownlyx encyclopedia image
v • r
Nato
Symboler
Historia
Organisation
Befattningar
Medlemsstater
Multilaterala relationer
v • r
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
OSSE:s logotyp
v • r
Europarådet Europarådet
Knownlyx encyclopedia image
v • r
Group of Seven (G7) (tidigare: G8)
Medlemmar
Frankrike · Italien · Japan · Kanada · Ryssland (suspenderad medlem) · Storbritannien · Tyskland · USA
Relaterade
grupperingar
G5 · G6 · G10 · G20 · G30
v • r
Storbritanniens riksdelar och regioner
Storbritanniens riksdelar
England England · Nordirland · Skottland Skottland · Wales Wales
Storbritanniens flagga
Englands regioner
Auktoritetsdata

Content available under CC BY-SA 4.0.

Source: Wikipedia.